Konstigt att vara Ela

Det är galatider och på TV avlöser sig den ena spektakulära händelsen den andra. Men i Stockholm den 21 mars hände det största i hela Sverige. Alla som är någon kommer var där, alla undrade vad de hade på sig och de nominerade kommer satt som på nålar i hopp om att får höra sitt namn uppläst efter frasen ”och vinnaren är…”. Hemma satt de som inte kan vara där och följde galan via nätet tillsammans med kompisar och avundades de som fick vara där på plats. Jag pratar givetvis om dataspelsgalan. Denna årliga storslagna tillställning som vi längtar till som ett barn på julafton och där hela Sveriges spelelit samlas.

Okej, jag kanske överdriver betydelsen av dataspelsgalan lite. Eller kanske ganska mycket. Men på sista har det varit den galan jag inte kunnat släppa och längtar till dagligen, framför både Oscarsgalan och Golden Globe. Mitt i allt detta romantiserande insåg jag att dataspelsgalan förmodligen inte ockuperar de flesta andras tankar som mina. Det hela bekräftades när jag pratade med syrran och hon sa ”Vem kollar egentligen på dataspelsgalan?”. Och det slog mig, vem bryr sig egentligen förutom vi nördar?

Kanske är det så att många som inte spelar själva inte vet så mycket om dataspel och hur stort det är för att de inte vet om alla dessa stora grejer som händer? Många man pratar tycks vara helt ovetande om att vissa spel säljs i 10 miljoner exemplar eller att man kan tävla i dataspel och vinna 100.000 tals kronor och att dessa tävlingar tom har en egen tv-kanal i Korea.

Om flera visste om hur fantastiskt mycket spel har att ge, kanske flera skulle våga prova ge sig in i den omvälvande resa det kan vara att spela ett spel med stark historia, eller hur lyckligt man blir när man slår kompisen i ett sportspel. Så visa mamma hur man blir rockstjärna i Guitar hero, dra ihop polarna på en spelkväll eller varför inte spela lite Wii sports med mormor och morfar? Om vi redan inbitna nördar vågar vara ambassadörer för vårt största intresse kanske spel en dag blir var mans intresse och något som alla bryr sig om.

Jag har pratat mycket med folk från förr på sista tiden. Gamla klasskamrater, kompisar från tonåren som man säger att man ska hitta på något med, men det blir aldrig av. Man pratar om vad man ”gör nu för tiden”, vissa har fått barn, vissa har rest jorden runt men nästan alla ser lite förvånade ut när jag berättar att jag jobbar med spel. ”Jaha, det där slutade jag med när jag blev äldre”. Och lite undermedvetet känns det som att det de egentligen vill säga ”Jaha, du spelar fortfarande, är inte du lite för gammal för det nu?”.

Kanske är det bara jag som överreagerar och överanalyserar allt, men tänk om det faktiskt är så – att spel något man ägnar sig åt som barn och tonåring och man växer ifrån som vuxen? Det skulle i så fall betyda att jag knappt blivit vuxen alls, jag spelar med största säkerhet något varje dag. Är det kanske dags att gå vidare?

När jag tänker på det lite mera och sätter det hela i ett lite större perspektiv känns det genast bättre.  Jag inser nämligen att hur jag spelar idag är ganska mycket annorlunda från hur jag spelade för tio-femton år sedan.  Sneglar man över min spelsamling består den till största del av ”vuxenspel”. Det vill säga en typ av spel som utvecklas och marknadsförs till vuxna. Kanske ligger problemet i debatten som spel som kultur, kanske är det en generationsfråga. Kanske är det bara jag som överreagerar igen, men jag tror att mina gamla kompisar i 9A egentligen innerst inne då och då blir sugna på att spela både Mario Kart och det senaste till playstation 3.

För precis som vi aldrig slutar se på film, lyssna på musik och läsa böcker tror jag att man alltid kommer spela spel, oavsett ålder. Genre eller sätt kanske förändras, men en kärlek till spel är något som består livet ut.

Spelutvecklarna i Skövde jobbar så det sprakar just nu. Senast ut i raden av nationellt uppmärksammade spel är Bloodline Champions, utvecklad av Stunlock studios som håller till i Gothia science park. I detta onlinebaserade rollspel väljer du din karaktär för att sedan slungas in i en arena med andra spelare, där ni möter ett annat lag och det är fajt till sista stående mannen. Genom att spela matcher och framför allt vinna dem samlar du på dig poäng som gör din gubbe starkare. Bloodline Champions är ett kul spel med härlig grafik, däremot är det svårt för en nybörjade att hoppa in och spela och de första timmarna kan upplevas som tråkiga eftersom man inte får ut mesta möjliga av spelet. Ger man det däremot lite tid och spelar tillsammans med kompisar är det i allra högsta grad underhållande och beroendeframkallande.